SoapOpera

Ja, här har det gått livat till väga vill jag lova. Igår satte vi oss i bilen och åkte till Arlanda. Ju närmare vi kom ju mer uppspelt blev Ernesto och studsade omkring i baksätet. Han upprepade några ord som lät som ”hermano bebe” eller något sånt. En annan snackar ju inte spanska precis. När vi kommer dit så är minsann inte bara Ernestos mamma där. Hon har också med sig en liten bebis, som är Ernestos lillebror. Aj aj aj!!! Det är inget annat än överaskningar när det gäller den här Ernesto. Maria, ska du leva med det här resten av livet!!!!! I alla fall så hela vägen hem sitter Ernesto och mamman i baksätet och tjattrar på spanska medans bebisen skriker. Ja, jag vet att man inte ska åka runt med bebisar utan barnsäte, men jag var ju inte förberedd på det här precis. När vi kommer hem börjar de tala om ”panales”. Blöjor får jag reda på senare att det betyder. Det var dags att byta och hon hade inga mer blöjor kvar. Gissa vem som fick åka till affären och köpa blöjor. Så i två dagar har jag lyssnat på Ernesto och hans mamma tjattra högljutt på spanska. Det verkar inte existera att prata i en normal ton utan allt låter helt hysteriskt. Samtidigt som den här bebisen måste vara en av de gnälligaste och skrikigaste som finns. Om alla bebisar skrek så här mycket människorna utrotas, för det vore ingen som någonsing skulle föda barn mer.

Ernesto ruskade precis liv i mig. Han sa något om Madre Madre. Maria kom och förklarade att hans mamma kommer idag och undrar om jag kan åka och hämta henne vid flygplatsen. Han undrar även om hon också kan bo hos mig. Hm.... Så jag frågar när hon kommer och tror att vi ska åka till den flygplatsen i närheten av staden vi bor i. Men nej, hon har tydligen redan landat på Arlanda och är där och väntar på oss nu. Så nu får vi slänga oss i bilen och åka till Arlanda, vilket är flera timmars resväg härifrån. Jag börjar förstå varför han inte sa någonting tills sista minuten. Jag är ganska ilsken just nu, ska ni veta.

Ja ni. Ni kanske undrar var jag tagit vägen. Jag har suttit i finkan ett tag. Jätte skoj!!!! För att göra en lång historia kort: Dagen efter sist jag skrev låg en ny lapp på hallgolvet plus en plast spindel. UPP stod det på lappen. Nästa dag en ny lapp: PÅ, sen en ny lapp: LÖRDAG. På lördag var vi förståss skitnervösa. Ingenting hände på hela dagen. På kvällen bestämde vi oss för att gå ut. Jag, Maria och Ernesto gick på en klubb här i stan. Nångång under kvällen gick vi ut på baksidan av klubben och rökte. Det kom en kille och gick förbi och sa: Arachnophobia, som ju betyder spindelskräck. Det här var en av killarna jag hade misstänkt. Jag blev så förbannad att jag sparkade till honom i skrevet skithårt. Han böjde sig ner av smärta och då tog Ernesto tag i honom. Det låg ett rep på marken och Ernesto band fast killen i ett cykelställ, sen gick vi tillbaka in på klubben. När det stängde och vi var på väg ut kom polisen in på klubben och tog med mig och Ernesto till finkan. Där har vi alltså suttit tills nu. Killen nekar förståss att han har någonting alls att göra med allt som har hänt, och vi kan ju inget bevisa. Usch, vill bara lägga det här bakom mig nu och gå vidare.